Stephies perspektiv: 

Jag hjälpte Luke att komma till rätta i bilen. Eftersom han var så kort och inte riktigt nådde upp till fönstret på samma sett som mig så fick jag ta fram en såndär bilbarnstol, som han fick slå sig ner på. Vi tog på oss bältena och började åka iväg. Jag hör att det vibrerar till i iphonen så jag gräver upp den ur fickan för att kolla vem det är som sms:at, samtidigt som jag är fullt koncentrerad på att köra. Jag suckar lite när jag ser vem det är ifrån. Mamam såklart, igen. ''KÖR FÖRSIKTIGT!'' Jag kunde inte låta bli att börja skratta lite åt henne, hon var jämt så orolig över allt, fast på ett sätt kunde jag ändå förstå henne. Jag hade väldigt nydligen fått körkort så det var första gången jag skjutsade Luke, och min mamma litade inte riktigt på mig. Sophie däremot, som är min tvillingssyster, litar hon på till 100 procent. Men jag förstår henne, för av oss två så har alltid Sophie varit den snälla, söta och duktiga flickan medan jag alltid har varit lite mer ''bad girl'' aktig av mig. Vi hade dessutom två helt olika stilar. Hon klädde sig i söta kläder och sminkade sig väldigt sött - förutom när hon var ute i skogen med scouterna då, som hon förövrigt älskade, medan jag alltid har sminkat mig lite hårdare och gått runt med lite mer utmanande och rockigare kläder. Navelpiercing har jag också, det är något som Sophie aldrig skulle skaffa, så man kan väll sammanfatta det som att vi är väldigt lika till utseendet, men har två helt olika stilar och personligheter. 
''What are you laughting at?'' Frågar Luke med sin gälla barnröst.
''Nothing special'' svarar jag ointresserat.
Det är inte det att jag inte gillar min bror, för självklart gör jag ju det, men jag är bara inte den typen av människa, som är sådär snäll och gullig av sig. Det brukade alltid vara Sophie som tog hand om Luke och skjutsade honom hit och dit när inte mamma var hemma, men idag hade Sophie stannat på någon grej i skolan så jag fick ta honom denhär gången. Eftersom både mamma och pappa skulle jobba ganska länge idag så skulle jag få ta honom, vilket jag inte direkt såg fram emot. Luke är nämligen en väldigt busig liten unge, man vet aldrig vad han kan få för sig att göra. Sist jag var hemma ensam med honom så råkade jag somna i soffan, men jag vaknade av att Luke stod och klämde ut ketchup i mitt långa, blonda hår och då var jag inte glad kan jag säga. Vi åker under tystnad och svänger tillslut in på våran lilla uppfart och parkerar bilen. Jag låser upp huset och går in och slår mig ner i soffan tillsammans med Luke. Han slår på Nickelodeon och kollar på hans favorit program ''Big time rush'' vilket ändå kanske är lite gulligt. Jag menar boyband, det var väll lite mer en tjejsak egentligen, men han hade alltid varit ett stort fan av många olika boyband. Tillochmed gamla band från...eh jag vet inte, jag kan inga årsiffror, men från någon tid knappt innan våra föräldrar var födda, typ som The Beatles och så vidare. Westlife gillade han också och nu självklart det brittiska pojkbandet One direction. Klart jag hade hört talats om dem, men jag brydde mig inte så mycket egentligen och hade ingen riktig koll. Allt jag visste var att dem bildades i ''The x factor'' och att Luke var ett fan av dem, men det hade han inte varit så länge, det hade han blivit på senare dagar och det var tack vare hans ''tjej'', som han påstod var lillasyrra till en av killarna i One Direction. Han har alltid haft vild fantasi om man säger så, men detdär var nog den galnaste lögnen han kunde komma på. Jag tar fram min bärbara dator och sätter den i mitt knä, jag startar igång den och börjar med att kolla runt på facebook lite. Jag måste ju veta om det är någon fest någonstans i helgen, men utan resultat. 
Precis när jag ska logga ut så är det någon som skriver i chatten, och dendär någon är nämligen av mina ''bästa vänner'' - Justin. ''Check Addes pictures from the party last saturday ;)'' Jag går in på Addes konto och ser en hel drös med festbilder, väldigt många på mig, som vanligt. Jag var ju liksom alltid ''the quuen on the dance floor''.
Någon bild när jag hånglade med någon blatte, huh, vad faaan? Vem är det? Äsch skitsamma. 
''What are you doing?'' Frågar Luke igen. Jag stänger fort ner fotoalbumet, inget får småbarn ni vet. 
''Nothing'' svarar jag igen. 
Istället för facebook kollar jag runt på lite bloggar, först modebloggar och sen hästbloggar, eftersom jag har ett väldigt stort intresse för just hästar.Jag är ingen såndär typisk hästnörd men jag älskar att rida och är faktiskt väldigt grym på det. Jag har en egen häst, eller ja en maxad d-ponny på 148 cm i mankhöjd som jag tävlar höga klasser i hoppning med. Jag är faktiskt en rutinerad tävlingsryttare och har vunnit en hel del stora meetings och kvalat till ''Engelska mästerskapen i hoppning för ponny'' men dressyr är däremot inte riktigt min grej, därför fick hoppning bli min gren, för jag gillar FART och FLÄKT, och detdär suget man får i magen när hästen hoppar över  hindret. Dock är jag ganska osmart av mig, eftersom jag väldigt ofta dagen före tävling väljer att gå ut och festa, vilket självklart gjorde att jag presterade sämre ibland. Också älskade jag hästar med det faktum att man liksom kunde lita på dem, hur töntigt det en låter. Men en häst finns alltid där, den skvallrar inte, utan det står bara där i sin box eller i hagen, och bär dig på ryggen som en sann vän. Även om jag skämms över hur otroligt töntigt det låter så är faktiskt Atty (som min häst kallas) min bästa vän, nog har jag väldigt många vänner men det är ganska så oäkta egentligen. Idag hade Atty fått vila dock, eftersom vi hade en stor hoppträning igår, men jag hade självklart varit ute och fodrat henne, och de andra hästarna som stod inackorderade här. 
Så som för att beskriva mig som person, är jag alltså en nyfylld 18 årig tjej, som är ganska så ''bad girl'' aktig av sig, har inte kanske dendär typiskt söta tjejstilen som min syster utan jag är en lite mer ''rocker'' av mig, jag kan lätt bli lite bitchig och blir väldigt sur om jag inte får som jag vill, jag älskar att festa men jag har också faktiskt någonstans en lite mjukare sida av mig själv, jag har ett stort intresse för hästar och är grym på att rida, om jag får säga det själv. Men jag kanske inte är världens bästa hästskötare egentligen, då jag ibland väljer att dra hem till någon kompis istället, då är det alltid snälla Sophie som får ta hand om Atty. Sophie är väldigt djurtkär av sig, och hon älskar hästar också, hon brukar stå och ''gullinulla'' med Atty istället, men hon gillar däremot inte att rida, inte fort iallafall, utan ska hon rida så ska det vara lugnt. Men djur älskar hon iallafall. Jag är omrking 170 cm lång och har långt, blont hår och klarblåa ögon. Bor här mittute i ingenstans typ, i huset jag bor i finns det massvis med klockor, för att min pappa är urmakare, hur gammalt låter inte det? Massvis av hockeypuckar kryllar det av i huset också, eftersom mamma jobbar på ett ställe där dem tillverkar hockeypuckar. Ja, jag vet inte varför mina föräldrar ska ha så konstiga jobb egentligen. Farsan spelar hockey och Luke ska tydligen också bli hockeyproffs. Jag däremot, drömmer om att....eh jag vet inte, jag är inte den typen som har så stora drömmar eller något, jag tar det som det kommer liksom. Jag är ganska dålig i skolan, mina betyg är ju inte att skryta om direkt, medan Sophie är en liten pluggis med nästan maxbetyg i alla ämnen, hon går dessutom på en finare skola mitt inne i centrala London. Singel har jag varit länge, men jag flirtar väldigt ofta och har en förmåga att ragga upp killar så fort jag har fått lite alkohål i kroppen, men sen blir det aldrig något mer med det. 
''Stephie, you know you talked to Daisy's brother today?'' Säger Luke. Jag hoppar till lite, eftersom jag sitter i mina egna tankar. Menade han dendär killen som försökte inleda en konversation när jag skulle hämta Luke? 
''Yeah..sooo?'' svarar jag. 
''It was Louis, from One Direction'' svarar han. Jag skrattar till lite, han med sin fantasi alltså. 
''You've said it a few times'' svarar jag med himlande ögon. 
''Don't you believe me?'' frågar han lite sorgset. 
''Ofcourse I do'' svarar jag sarkastisk, fast det förstår ju inte han. 

---

Kapitel 3, kommentera gärna ! :) så nu fick ni alltså från lilla Lukes ena syrras perspektiv också ;)